OEM/ODM-tillverkare av smarta glasögon · Shenzhen, Kina +86 19835872450 sales@cynrin.com
Köp och överensstämmelse

Policy för smartglasprover: Fem myter att slå ifrån sig

Fem föreställningar om policy för smartglasprover lever kvar eftersom de är sanna tillräckligt ofta för att verka trovärdiga men falska tillräckligt ofta för att kosta pengar. A…

Av CYNRINs ingenjörs- och inköpsgrupp/ Nov 27, 2024/ 15 min läsning
Policy för smartglasprover: Fem myter att slå ifrån sig

Fem föreståenden om policy för smartglasprover består eftersom vart och ett av dem är sant tillräckligt ofta för att vara trovärdigt och falskt tillräckligt ofta för att kosta pengar. Ett prov bevisar produkten. Prover betyder att fabriken har kapacitet. Certifiering görs i provsteget. Ett billigt prov betyder en billig beställning. Ett prov täcker alla varianter. Vart och ett av påståendena låter uppenbart, och alla är fel på ett specifikt, förutsägbart och dyrt sätt.

Orsaken till att dessa fem består är strukturell snarare än intellektuell. I en kategori där den publicerade specifikationen är kort och de kommersiella villkoren är privata ersätter köpare den tro de redan håller med den fakta de inte har fått. Ingen har publicerat någon referensavgift för prover, så köpare tror att prover är billiga. Ingen har publicerat en certifieringsrad per modell, så köpare tror att certifieringen kommer med provet. Ingen har publicerat någon defekthalt, så köpare tror att den godkända enheten förutsäger produktionspartiet.

Lösningen är inte att vara mer skeptisk generellt. Det är att ersätta varje förestående med ett specifikt dokument, eftersom en myt som har fått ett dokument inte längre är en myt.

Policy för smartglasprover: fem myter och verkligheten bakom var och en

Myt kring policy för smartglasprover: de fem som konsekvent kostar pengar

Varför just dessa fem och inte några andra fem

En myt får plats i listan under tre villkor. Den måste vara allmänt vedertagen, den måste vara fel på ett sätt som ger upphopbara kostnader och den måste kunna rättas med något som en köpare faktiskt kan få.

Myt ett, att ett prov bevisar produkten, uppfyller alla tre. Den delas av varje köpare som någonsin har fått en bra enhet. Den är fel eftersom en enhet är en design och inte en process, och kostnaden kommer som en första serie som beter sig annorlunda än den enhet som godkänts. Den kan rättas med en delad utvärderingsblankett och en pilotserie, som båda en köpare kan planera in.

Myt två, att prover betyder att fabriken har kapacitet, är fel på ett sätt som är lättare att beskriva än att åtgärda. Ett prov är ofta en handbyggd enhet, och en fabrik som kan bygga prover för hand är därmed inte en fabrik som kan bygga din volym. Kostnaden kommer som en ledtid som förändras. Den kan rättas med en skriftlig fråga om vad produktionslinjen för närvaran tillverkar.

Myt tre, att certifiering görs i provsteget, är den dyraste av de fem eftersom den gör en andra betalning oundviklig. Kostnaden kommer som en omprovning efter att designen har ändrats, till en avgift som ingen budgeterat och enligt en tidsplan som ingen lämnat.

Myt fyra och fem är de som köpare är mest säkra på, och just säkerheten gör dem farliga. Ett billigt prov betyder inte en billig beställning, och ett prov täcker inte alla varianter. Båda kan rättas med en skriftlig totalkostnadskalkyl och en konfigurationssträng.

Det korta svaret om var och en

Mytten Vad som faktiskt händer Kontrollen
Ett prov bevisar produkten Det bevisar en enhet, inte en serie Kör en pilotserie
Prover betyder att fabriken har kapacitet Prover byggs ofta för hand Fråga vad linjen tillverkar
Certifiering görs i provsteget Den görs om när designen ändras Lås designen först
Ett billigt prov betyder en billig beställning Avgiften är en mycket liten del av kostnaden Jämför totalkostnaden
Ett prov täcker alla varianter Alternativen skiljer sig åt mellan modeller Ange konfigurationen
AI-genererat fotografi som illustrerar policy för smartglasprover: fem myter att avfärda — bild 1 av 3

Myt ett: ett prov bevisar produkten

Vad en enhet faktiskt fastställer

En enhet fastställer frågor om hårdvaran. Den fastställer inte frågor om en process, och skillnaden är lätt att ange och lätt att förlora.

En enda enhet kan fastställa identiteten: om den konfiguration som levererats är den konfiguration som beställts, om fodralalternativet motsvarar det beställda alternativet och om kameranivån motsvarar den publicerade upplösningsnivån. Den kan fastställa funktionen mot en publicerad referens: om drifttiden ligger inom det publicerade intervallet när protokollet anger startladdningsnivå och arbetscykeln, om laddmetoden i den levererade konfigurationen motsvarar den publicerade metoden och om vikten på MT6 motsvarar de publicerade 158 g för glasögonkropp inklusive cellen på 265 mAh och kameran men exklusive den hopfällbara laddningsfodralet på 1200 mAh.

Det kan inte fastställa någonting om produktionspartiet. Det kan inte berätta felfrekvensen. Det kan inte berätta om den fjärde omgången liknar den första. Det kan inte berätta om leverantörens produktionslinje kan hålla en tolerans. Och det kan inte berätta någonting alls om de rader som katalogen inte publicerar: sensormodeller, akustiska mätningar och tröskelvärden, testrapportnummer för ingressskydd, certifikatnummer och giltighetsdatum, livscykelbetyg samt vikten för alla modeller utom MT6.

Kontrollen: dela upp utvärderingsbladet i två

Kontrollen är en enda rad på utvärderingsbladet, och det är den raden som gör mest arbete i hela dokumentet. Dela upp egenskaperna i två grupper: de som en hårdvaruenhet kan avgöra och de som endast ett produktionsparti kan avgöra. Kör sedan den första gruppen på provet och planera ett pilotparti för den andra.

Den publicerade specifikationen gör detta enklare än det låter, eftersom det finns publicerade rader för de flesta av egenskaperna i den första gruppen. Alla elva kameramodeller publicerar ett driftstidsintervall, cirka sju timmar för CY05 och L2 Utral, MT6 och L1 Pro samt CY03, sex till åtta timmar för KY06 och MT5 och fem till åtta timmar för V06 och V03 Pro samt S7 och V03. Laddtiden publiceras för alla tjugoåtta modeller, upp till två timmar för tjugoåtta? nej, upp till två timmar för tjugosex och cirka en timme för D17 och ZH12. Laddmetoden publiceras som magnetisk för sjutton modeller och som Type C för sju, och publiceras inte alls för fyra kameramodeller: L1 Pro och CY03 samt CY05 och MT6.

De raderna räcker för att skapa ett meningsfullt blad för den första gruppen. Den andra gruppen är kort — enhetlighet, felbeteende, åldrande — och det är gruppen som ett pilotparti finns för att besvara. En köpare som har skrivit upp uppdelningen vet vilka frågor omgången kommer att besvara redan innan enheten kommer, och kan avgöra när leverantörens svar på den andra gruppen ska vara ett dokument eller ett löfte.

Den skriftliga kontroll som stoppar varje myt om provpolicy

Myt två: prover betyder att fabriken har kapacitet

Vad en handbyggd enhet berättar om en produktionslinje

En provenhet som kommer snabbt, ser bra ut och stämmer med de publicerade raderna berättar att någon i leverantörens organisation snabbt kan bygga en bra enhet. Det berättar inte att linjen kan bygga tusen av dem, och de två fakta skapas av helt olika förmågor. Provenheter monteras ofta för hand av en person vars faktiska arbete är prototyping eller kundsupport, och den förmåga som skapar en övertygande prototyp är inte samma förmåga som skapar ett reproducerbart parti.

Denna myt är ovanligt dyr eftersom kostnaden hamnar på lanseringsdatumet i stället för på provbudgeten, och ett flyttat lanseringsdatum är en kostnad som ingen post i kostnadsuppdelningen fångar upp. Den har också ett awkward läge: köparen upptäcker det oftast precis när beställningen läggs, när det inte längre finns något prov som hade kunnat hjälpa.

Kontrollen: fråga skriftligt vad som körs på linjen

Frågan som avslöjar denna myt handlar inte om kapacitet abstrakt. Den handlar om linjens aktuella status, och svaret måste lämnas skriftligt för att räknas. Vad producerar linjen denna månad? Vad är den aktuella produktionen per skift? Vilka beställningar ligger på linjen och när blir de klara? Vad är minimikvantiteten och vad omfattar den — en modell, en konfiguration eller en beställning?

Skälet att ställa frågan före provet i stället för efter är att svaret förändrar planen. En leverantör vars aktuella linje har en annan konfiguration kan ofta bygga ert prov för hand och ändå vara en bra produktionspartner. En leverantör vars linje är belagd i två kvartal är däremot en schemalagd risk som inget prov kan upptäcka. Detta är en fråga om totalkostnad och schemalagd risk snarare än om produktkvalitet, och det är exakt därför den hoppas över.

En kapacitetssiffra utan underlag är inte en kapacitetssiffra. Om en leverantör anger ett tal, fråga vad det utgår från, eftersom beräkningen vanligtvis är den upplysande delen: ett tal som utgår från antal anställda och cykeltid är verkligt, medan ett tal som utgår från en önskemål inte är det. De frågor du bör ställa innan du beställer är korta, och detta är en av dem.

Det finns ett andra sätt att testa samma uppfattning, och det kostar ingenting annat än en veckas uppmärksamhet. Fråga vad leverantören producerade senast som inte var ett prov eller en prototyp. Svaret visar vilken produktionslinje som tillverkar ditt arbete, om linjen kör den konfiguration du anger och hur många andra program ligger före ditt i kön. En fabrik som har tillverkat trehundra enheter av någon annans produkt under det senaste kvartalet kan normalt tillverka din, medan en fabrik vars hela nyliga produktion bestod av prover och demonstrationsenheter kan vara ett utvecklingshus snarare än en produktionspartner.

Den skillnaden spelar kommersiell roll såväl som operativ roll, eftersom de två relationerna har olika villkor. En produktionspartner kan normalt hållas till en leveransplan, en kontroll av första serien och åtgärdande av defekter. Ett utvecklingshus förhandlar om alla tre som projektarbete, och programmet bär risken att projektet prioriteras om. Vilken av de två du har att göra med framgår av svaret på denna fråga innan provet beställs, men är osynligt i svaret på någon fråga om produkten.

Vilken myt om provpolicy ett visst program sannolikt följer

AI-genererat foto som illustrerar policy för smartglasprover: fem myter att slå ifrån — bild 2 av 3

Myt tre: certifiering görs i provsteget

Varför arbetsordningens ordning spelar större roll än omfattningen

Uppfattningen går ut på följande: en leverantör som erbjuder certifiering i provsteget är till hjälpsam, certifieringsarbetet görs bara en gång och köparen sparar pengar genom att starta det i förväg. I praktiken är det motsatt, eftersom certifieringsarbete som utförs innan designen fryses måste utföras på nytt när designen ändras.

En design ändras av vanliga skäl. Fast programvara ändras, en annan cell används, antennlayouten revideras, en ny förpackningsspecifikation tas fram eller en leverantör byts ut utan att någon har avsett det. Varje sådan förändring är liten och varje förändring kan ogiltigförklara utfört certifieringsarbete. Omarbetet debiteras till samma pris som första försöket, samtidigt som programmet redan är bundet till ett lanseringsdatum.

Det finns ett andra problem som är specifikt för denna kategori, och det är det som köpare sannolikt begår misstag på. Katalogen innehåller en företagsomfattande sida om exportcertifiering men ingen certifieringsrad per modell för någon av de tjugoåtta modellerna, och texten innehåller ingen hänvisning till CE, FCC eller RoHS alls. En leverantör som säger ”vi är certifierade” kan beskriva företaget, fabriken eller produktlinjen, och en köpare som behandlar den meningen som ett svar per modell har accepterat en omfattning som aldrig har angetts.

Kontrollen: frys designen och fråga sedan efter omfattningen per modell

Två kontroller, och båda är billiga.

Den första är ett datum för fryst design som skrivs ner innan något certifieringsarbete börjar. Allt före det datumet är prototypering; allt efter det är certifiering. Datumet behöver inte vara realistiskt i den meningen att det ska vara uppnåbart — det måste bara skrivas ner och försvaras, eftersom hela dess syfte är att förhindra att arbete startas i förväg.

Den andra är en begäran om omfattning per modell. Fråga vad som är certifierat för vilken modell, enligt vilken direktiv, med vilket rapportnummer och med vilket giltighetsdatum. Om svaret är en företagsomfattande uppgift, dokumentera det som en företagsomfattande uppgift och fråga igen efter modellen. Radioutrustningsdirektivet har numret (EU) 2014/53/EU, och direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet har numret (EU) 2014/32/EU. De två förväxlas rutinmässigt i samtal och i dokumentation. En köpare som frågar vilken som gäller gör ett användbart arbete, eftersom en leverantör som har citerat fel direktivnummer ofta citerar ur en fil som är äldre än den aktuella produkten.

AI-genererat foto som illustrerar policy för smartglasprover: fem myter att slå ifrån — bild 3 av 3

Myter fyra och fem: det billiga provet och ett prov för varje variant

Myt fyra: avgiften är kostnaden

Avgiften är den minsta siffran i programmet, och det är den enda siffra som förhandlas mest intensivt. De kostnader som faktiskt spelar roll är de rundor som specifikationen inte förhindrade, projektteknikens kostnad som programmet ärverkar och den reserv som kvalitetsantagandena skapar för varje levererad enhet. En köpare som förhandlar hårt om avgiften och accepterar en ej angiven konfiguration har sparat en liten summa och köpt en stor.

Det finns en specifik fälla här, och det är den som är värd att benämna eftersom den förekommer regelbundet i offerter. En provavgift som krediteras mot den första ordern ser ut som en rabatt men är det inte – det är en uppskjuten betalning, och det är endast en rabatt om den första ordern faktiskt genomförs och kreditvillkoret uppfylls. Fråga vad som händer med krediten om programmet avbryts, om volymen minskar eller om ordern delas upp på två leveranser. En kredit med villkor är ett affärsvillkor som är värt att förhandla. En kredit utan villkor är ett tal som försvinner i exakt det ögonblick det behövs.

Myte fem: ett prov täcker alla varianter

Det gör det inte, och skillnaderna är publicerade, vilket gör att myten är lätt att motbevisa. L2 Utral publiceras i två utföranden av fodralet, 900 mAh eller 1400 mAh. V03 Pro har inget laddningsfodral alls. L1 Pro, CY05 och CY03 publiceras med ett 1400 mAh-fodral, MT6 med ett vikfodral på 1200 mAh och KY06 samt MT5 med fodral vars kapacitet inte publiceras. Laddningsmetoden publiceras inte alls för fyra kameramodeller. Och upplösningsnivåerna delar upp kameraserien i åtta modeller med 8 MP och tre med 13 MP.

Var och en av dessa är en separat enhet och ett separat prov med en egen konfigurationssträng, en egen protokollreferens och en egen dokumentation. Ett program som skickar ett prov av CY03 och sedan beställer L2 Utral utan en andra omgång har inte provat L2 Utral, oavsett vad dokumentationen säger.

Att förvandla en myt om provpolicy till en granskbar skriven kontroll

Att förvandla en myt till en kontroll, och vad vi publicerar

De fem stegen som gör omvandlingen bestående

En myt blir en praxis så snart ett dokument måste bära svaret, och omvandlingen sker i fem steg.

  1. Benämna myten skriftligen i er egen procedur. Den måste dokumenteras, eftersom ett omedvetet antagande inte kan ifrågasättas av nästa köpare som ärver filen.
  2. Ställ leverantören den fråga som myten undviker. För myte tre gäller det omfattningen per modell; för myte två vad som ligger i produktionslinjen; för myte en vad pilotpartiet kommer att visa.
  3. Dokumentera svaret mot modellen och konfigurationen. Ett generellt svar som dokumenteras mot en specifik modell är ett misstag som väntar på att ärvas.
  4. Skriv in kontrollen i dokumentet för provbeställningen. Inte i proceduren, som ingen öppnar, utan i dokumentet som leverantören redan har undertecknat.
  5. Ange den utlösande faktorn som öppnar frågan på nytt. En kontroll utan någon granskningspunkt blir en vana, och vanor går i tysthet ut.

Steg fem är det som de flesta program hoppar över, och det är därför en myt kommer tillbaka. Utlösaren kan vara enkel: en ny modell som tas in i sortimentet, en designändring, ett byte av leverantör, en första leverans som inte stämmer med den godkända enheten. Alla sådana händelser öppnar frågan på nytt, och var och en av dem kan knytas till ett datum i kalendern.

Vad vi publicerar och vad vi inte fyller i åt er

Våra gränser är enkla att ange. Katalogen är det underlag vi kan presentera, och allt utanför den är en fråga som leverantörens egen dokumentation måste besvara. Vi markerar de rader som är öppna i stället för att jämna ut dem, och vi ersätter inte ett typiskt värde hämtat från leverantörens allmänna data med ett tal som leverantören inte har lämnat oss. Skälet är aritmetiskt snarare än principiellt: en uppskattning som visar sig felaktig upptäcks i fält, där en korrigering kostar mer än den ursprungliga frågan skulle ha gjort.

Tre rader är värda att benämna eftersom köpare antar att de finns. Vi publicerar inte ramvikt för någon modell, och när en vikt publiceras, som det görs för MT6-glasögonens stomme på 158 g inklusive 265 mAh-cellen och kameran men exklusive det vikbara 1200 mAh-fodralet, anger vi exakt vad värdet omfattar. Vi publicerar inte certifiering per modell, eftersom katalogen inte har någon rad med certifiering per modell för någon av de tjugåtta modellerna och dess text inte innehåller någon hänvisning till CE, FCC eller RoHS. Och vi publicerar inte provavgifter, kreditvillkor eller antal omgångar, eftersom de hör till en specifik offert snarare än till en katalog.

Det vi kommer att göra är att berätta vilken av dessa fem myter som gäller för den konfiguration ni faktiskt specificerar, innan ni betalar för ett prov, och vilket dokument ni bör begära i stället för den evidens som ett prov inte kan ge er.


Relaterad läsning

Skicka konfigurationen, antalet och marknaden, så anger vi vilka av de fem myterna er specifikation är utsatt för.

Chatta på WhatsApp
Din upplevelse på denna webbplats kommer att förbättras genom att tillåta cookies.